Att bli en smula galen...

Kommentera
Jag tappar det vilken sekund som helst. På riktigt. När jag var drygt 20 år och var ny i stan träffade jag en fantastisk husläkare. Han kom att betyda mycket för mig - han hjälpte mig enormt! Och så har han fortsatt gjort genom mitt vuxna liv. Tills för ett par år sedan när han bestämde sig för att starta en privat klinik. Där och då tog det tvärstopp. Jag vet inte när jag träffade honom senast. Helt klart långt innan mitt cancerbesked vilket känns lite märkligt att inte ha delat med honom. Jag har försökt. För en tid sedan sökte jag hjälp. Jag fick träffa en gynekolog på hans klinik som hade ett intresse av allmän medicin. Fint så. Han snurrade till mina recept ordentligt och jag har ännu inte orka reda ut den härvan efter honom.

I veckan kände jag att det var dags igen. Att träffa min husläkare och prata om framtiden och allt runt omkring det. Plastikmottagningen hänvisade mig nämligen till min husläkare för eftervården, vilket jag helt och fullt kan förstå. Tvärnit! Jag skickade en förfrågan via 1177.se för att boka en tid. Det brukar ta max ett dygn att få respons. Idag, fredag kväll, har jag inte hört ett pip. Jo, när jag igår klagade på mottagningen på FB så fick jag ett svar. GOD KVÄLL, herr Yxskaft. Prio på Facebook, men annars tämligen sval interaktion... SÅ besviken. Det GÅR inte att nå dem via telefon, inte heller har de drop-in längre. Så, ikväll packar jag för att flytta...
Kategori: Efterbehandling