... så sakteliga från identiteten som bröstcancerpatient. Det var länge sedan jag kände mig som sådan. Kanske där på sjukhuset när jag var tejpad kors och tvärs, slangar som stack ut från alla håll och kanter och när jag inte kunde räta ut kroppen. Jag gick som en ostkrok. Jag var nyopererad. Men FAN vilken vilja jag lyckades uppbringa. Jag körde rally med min gåstol trots att jag bara ville vila i min säng. Svor på att jag skulle åka hem. Jag gjorde runda på runda på avdelningen och tillslut fick jag typ stående ovationer från personalen. Jag kände mig som en superhjälte!

Nu har jag fått tid för återbesök och nu väntar den slutliga domen på hur min fortsatta rekonstruktion ska se ut. Är de nöjda - eller inte... Jag har inget att jämföra med så jag förhåller mig neutral.

Men något som är helt klart... varje dag som går för mig en bit ifrån bröstcancern. Snart bor den inte längre här och det ser jag fram emot.

Jag avlägsnar mig...

Efterbehandling Kommentera
... så sakteliga från identiteten som bröstcancerpatient. Det var länge sedan jag kände mig som sådan. Kanske där på sjukhuset när jag var tejpad kors och tvärs, slangar som stack ut från alla håll och kanter och när jag inte kunde räta ut kroppen. Jag gick som en ostkrok. Jag var nyopererad. Men FAN vilken vilja jag lyckades uppbringa. Jag körde rally med min gåstol trots att jag bara ville vila i min säng. Svor på att jag skulle åka hem. Jag gjorde runda på runda på avdelningen och tillslut fick jag typ stående ovationer från personalen. Jag kände mig som en superhjälte!

Nu har jag fått tid för återbesök och nu väntar den slutliga domen på hur min fortsatta rekonstruktion ska se ut. Är de nöjda - eller inte... Jag har inget att jämföra med så jag förhåller mig neutral.

Men något som är helt klart... varje dag som går för mig en bit ifrån bröstcancern. Snart bor den inte längre här och det ser jag fram emot.
Hepp. Några veckor har gått. Jag träffade en läkare efter många om och men. Jag ska villigt erkänna att jag var motvillig och inte alls på humör att lämna ut mig själv ännu en gång. Icke. Det tog en, möjligen två minuter med den unga (min ålder) kvinnan som tog emot mig. Hon avbröt mig efter nån minut av min redogörelse för de senaste åren. "Ursäkta, varför är du inte sjukskriven?". Ridå. Jag hade en post-it lapp i väskan med stödord. Om hur jag mår. Men jag lyckades förmedla mina tankar utan den gula lappen... den responsen jag fick var en lättnad! Hon lyssnade. Hon förstod. Hon bekräftade. Jag ska inte må såhär. Jag borde inte jobba 100 % för det är inte "mänskligt" efter allt som hänt mig. Jag nickade storögt och släppte ned mina axlar. Efterbehandling diskuterades och jag ska nu få träffa kurator/psykolog och få nysta upp lite knutar. Jag vet inte vilka knutar det handlar om men det blir säkert bra. <3 Jag förlitar mig som vanligt på människor som har kompetens i de aktuella frågorna. Återkommer.

Eftertanke...

Efter operationen... Kommentera
Hepp. Några veckor har gått. Jag träffade en läkare efter många om och men. Jag ska villigt erkänna att jag var motvillig och inte alls på humör att lämna ut mig själv ännu en gång. Icke. Det tog en, möjligen två minuter med den unga (min ålder) kvinnan som tog emot mig. Hon avbröt mig efter nån minut av min redogörelse för de senaste åren. "Ursäkta, varför är du inte sjukskriven?". Ridå. Jag hade en post-it lapp i väskan med stödord. Om hur jag mår. Men jag lyckades förmedla mina tankar utan den gula lappen... den responsen jag fick var en lättnad! Hon lyssnade. Hon förstod. Hon bekräftade. Jag ska inte må såhär. Jag borde inte jobba 100 % för det är inte "mänskligt" efter allt som hänt mig. Jag nickade storögt och släppte ned mina axlar. Efterbehandling diskuterades och jag ska nu få träffa kurator/psykolog och få nysta upp lite knutar. Jag vet inte vilka knutar det handlar om men det blir säkert bra. <3 Jag förlitar mig som vanligt på människor som har kompetens i de aktuella frågorna. Återkommer.
Jag tappar det vilken sekund som helst. På riktigt. När jag var drygt 20 år och var ny i stan träffade jag en fantastisk husläkare. Han kom att betyda mycket för mig - han hjälpte mig enormt! Och så har han fortsatt gjort genom mitt vuxna liv. Tills för ett par år sedan när han bestämde sig för att starta en privat klinik. Där och då tog det tvärstopp. Jag vet inte när jag träffade honom senast. Helt klart långt innan mitt cancerbesked vilket känns lite märkligt att inte ha delat med honom. Jag har försökt. För en tid sedan sökte jag hjälp. Jag fick träffa en gynekolog på hans klinik som hade ett intresse av allmän medicin. Fint så. Han snurrade till mina recept ordentligt och jag har ännu inte orka reda ut den härvan efter honom.

I veckan kände jag att det var dags igen. Att träffa min husläkare och prata om framtiden och allt runt omkring det. Plastikmottagningen hänvisade mig nämligen till min husläkare för eftervården, vilket jag helt och fullt kan förstå. Tvärnit! Jag skickade en förfrågan via 1177.se för att boka en tid. Det brukar ta max ett dygn att få respons. Idag, fredag kväll, har jag inte hört ett pip. Jo, när jag igår klagade på mottagningen på FB så fick jag ett svar. GOD KVÄLL, herr Yxskaft. Prio på Facebook, men annars tämligen sval interaktion... SÅ besviken. Det GÅR inte att nå dem via telefon, inte heller har de drop-in längre. Så, ikväll packar jag för att flytta...

Att bli en smula galen...

Efterbehandling Kommentera
Jag tappar det vilken sekund som helst. På riktigt. När jag var drygt 20 år och var ny i stan träffade jag en fantastisk husläkare. Han kom att betyda mycket för mig - han hjälpte mig enormt! Och så har han fortsatt gjort genom mitt vuxna liv. Tills för ett par år sedan när han bestämde sig för att starta en privat klinik. Där och då tog det tvärstopp. Jag vet inte när jag träffade honom senast. Helt klart långt innan mitt cancerbesked vilket känns lite märkligt att inte ha delat med honom. Jag har försökt. För en tid sedan sökte jag hjälp. Jag fick träffa en gynekolog på hans klinik som hade ett intresse av allmän medicin. Fint så. Han snurrade till mina recept ordentligt och jag har ännu inte orka reda ut den härvan efter honom.

I veckan kände jag att det var dags igen. Att träffa min husläkare och prata om framtiden och allt runt omkring det. Plastikmottagningen hänvisade mig nämligen till min husläkare för eftervården, vilket jag helt och fullt kan förstå. Tvärnit! Jag skickade en förfrågan via 1177.se för att boka en tid. Det brukar ta max ett dygn att få respons. Idag, fredag kväll, har jag inte hört ett pip. Jo, när jag igår klagade på mottagningen på FB så fick jag ett svar. GOD KVÄLL, herr Yxskaft. Prio på Facebook, men annars tämligen sval interaktion... SÅ besviken. Det GÅR inte att nå dem via telefon, inte heller har de drop-in längre. Så, ikväll packar jag för att flytta...