Så stänger vi snart detta år. Ett år som på något sätt bar på hopp. Efter ett jäkla skitår rent ut sagt. 2015 går till historien som ett jäkla skitår. 2016 blev ett slags försoningens år. Året när vi skulle ta igen det vi förlorat sommaren 2015 - sommaren 2016 gjorde vi också det. Vi hade en sommar som vi verkligen kan lägga på minnet och som vi tillbringade uppe i vårt paradis i Västerbotten. 2016 blev också året för min stora operation. Nu är den tack och lov gjord och jag går vidare på min resa. Med lite tur innebär 2017 att jag slutligen stänger cancerdörren. Troligen väntar lite småoperationer för att korrigera sådant som inte blev riktigt bra. Men säkerligen också året när jag får checka ut från sjukhuset. Såklart är inget ristat i sten men jag orkar inte bekymra mig för det. Allt har sin tid och det gäller att möta sina utmaningar när de dyker upp - varken före eller efter dem.

Med detta vill jag bara säga att jag är sjukt taggad för 2017. Året när jag återigen tar på mig bikini efter två års uppehåll. Det blir nog inte mycket sol, men bikinin kommer jag bära. Sen tar vi allt därifrån stegvis. Och inte för att vara sån... med mig bär jag insikten om att så många andra kvinnor kommer att ansluta sig till skaran bröstsystrar under 2017. ALL STYRKA till dem önskar jag.

Sista för 2016...

Reflektion Kommentera
Så stänger vi snart detta år. Ett år som på något sätt bar på hopp. Efter ett jäkla skitår rent ut sagt. 2015 går till historien som ett jäkla skitår. 2016 blev ett slags försoningens år. Året när vi skulle ta igen det vi förlorat sommaren 2015 - sommaren 2016 gjorde vi också det. Vi hade en sommar som vi verkligen kan lägga på minnet och som vi tillbringade uppe i vårt paradis i Västerbotten. 2016 blev också året för min stora operation. Nu är den tack och lov gjord och jag går vidare på min resa. Med lite tur innebär 2017 att jag slutligen stänger cancerdörren. Troligen väntar lite småoperationer för att korrigera sådant som inte blev riktigt bra. Men säkerligen också året när jag får checka ut från sjukhuset. Såklart är inget ristat i sten men jag orkar inte bekymra mig för det. Allt har sin tid och det gäller att möta sina utmaningar när de dyker upp - varken före eller efter dem.

Med detta vill jag bara säga att jag är sjukt taggad för 2017. Året när jag återigen tar på mig bikini efter två års uppehåll. Det blir nog inte mycket sol, men bikinin kommer jag bära. Sen tar vi allt därifrån stegvis. Och inte för att vara sån... med mig bär jag insikten om att så många andra kvinnor kommer att ansluta sig till skaran bröstsystrar under 2017. ALL STYRKA till dem önskar jag.
Dagen före julafton. Klapparna ligger under granen. Jansson & köttbullarna ligger och lurar i frysen. Morgondagens aktiviteter är att stuva grönkål och koka brysselkål. Mina favoriter tillsammans med de finska lådorna som serverar hos oss - kålrot, morot och leverlåda. Galet gott! Skulle aldrig vilja ha ett julbord utan dem. Så glad att mitt finska arv även har rotat sig hos min mans barn (svensk-koreanska).

Idag kom så en kallelse till återträff hos plastikkirurgen. Till min stora lycka är jag inbokad hos min favoritkirurg - Lubos Drazan från Tjeckien. Han var så otroligt ödmjuk, intresserad och angelägen om att resultatet skulle bli bra. Can´t wait att träffa honom och se vad han tycker. Julfrid till er alla! <3

Uppesittarkväll...

Alltings början Kommentera
Dagen före julafton. Klapparna ligger under granen. Jansson & köttbullarna ligger och lurar i frysen. Morgondagens aktiviteter är att stuva grönkål och koka brysselkål. Mina favoriter tillsammans med de finska lådorna som serverar hos oss - kålrot, morot och leverlåda. Galet gott! Skulle aldrig vilja ha ett julbord utan dem. Så glad att mitt finska arv även har rotat sig hos min mans barn (svensk-koreanska).

Idag kom så en kallelse till återträff hos plastikkirurgen. Till min stora lycka är jag inbokad hos min favoritkirurg - Lubos Drazan från Tjeckien. Han var så otroligt ödmjuk, intresserad och angelägen om att resultatet skulle bli bra. Can´t wait att träffa honom och se vad han tycker. Julfrid till er alla! <3
Jag är har klarat av min rekonstruktionsoperation och jag har visat upp mina sår hos plastiksköterskan. Och nu? Jag väntar fortfarande på tid för återträff efter operation. Jag hade en tid 8 december men den fick bokas om då min kirurg fick en spännande operation att delta i. Kontaktsköterskan som avbokade tiden sa att det inte var till min nackdel att det drog ut på tiden då brösten skulle få tid att "hänga ut sig". Sedan dess har jag inte hört något. Mina bröst fortsätter att utnyttja gravitationen men jag känner att jag är redo att få ett utlåtande efter operationen. Ska de se ut så här? Är det okej att de inte är symmetriska? Hur mycket får man kräva som "tacksam jävla cancerpatient!? Inte vet jag. Om jag fick önska hade jag gärna puffat ihop dem och gjort ett lyft - mina original var ganska "pigga" så nåt sånt hade väl känts fint. Men... jag vet som sagt inte vad som är okej att begära. Jag gör det jag brukar göra... avvaktar. Ser om nån hör av sig. Om inte tenderar jag att brisera och med den äran. Buller och brak! Fan oxå att man måste vara om sig och kring sig när man är sjuk och sårbar. Alla är inte som jag - sådana som härjar och undrar vad f-n som pågår. Inte så värst nöjd men ändå tacksam...

Den där väntan...

Alltings början Kommentera
Jag är har klarat av min rekonstruktionsoperation och jag har visat upp mina sår hos plastiksköterskan. Och nu? Jag väntar fortfarande på tid för återträff efter operation. Jag hade en tid 8 december men den fick bokas om då min kirurg fick en spännande operation att delta i. Kontaktsköterskan som avbokade tiden sa att det inte var till min nackdel att det drog ut på tiden då brösten skulle få tid att "hänga ut sig". Sedan dess har jag inte hört något. Mina bröst fortsätter att utnyttja gravitationen men jag känner att jag är redo att få ett utlåtande efter operationen. Ska de se ut så här? Är det okej att de inte är symmetriska? Hur mycket får man kräva som "tacksam jävla cancerpatient!? Inte vet jag. Om jag fick önska hade jag gärna puffat ihop dem och gjort ett lyft - mina original var ganska "pigga" så nåt sånt hade väl känts fint. Men... jag vet som sagt inte vad som är okej att begära. Jag gör det jag brukar göra... avvaktar. Ser om nån hör av sig. Om inte tenderar jag att brisera och med den äran. Buller och brak! Fan oxå att man måste vara om sig och kring sig när man är sjuk och sårbar. Alla är inte som jag - sådana som härjar och undrar vad f-n som pågår. Inte så värst nöjd men ändå tacksam...