Då har jag strålats i en vecka - varje dag på den där dystra mottagningen med andra cancerpatienter. Dagarna sniglar sig fram. 
 
Själva strålningen är ganska odramatisk - bara att infinna sig, slänga av sig kläderna och hoppa upp på britsen. I början var jag så fokuserad på att ligga blickstilla att det var snudd på omöjligt. Helt plötsligt fick benen lust att rycka lite... och armen som domnade. Nu går det bättre. Jag fokuserar på en fläck i taket medan maskinerna snurrar och burrar.
 
Efter strålningen hettar huden en aning - ungefär som när man suttit för länge i solen. Till behandlingen hör en kortisonsalva som man ska smörja sig med dagligen.
 
Två veckor kvar av grillningen, sen är jag klar med strålningen. Sen är det dags för resten med att återställa och rekonstruera men det lär dröja... :-( 

I'm Shining...

Efter operationen... Kommentera
Då har jag strålats i en vecka - varje dag på den där dystra mottagningen med andra cancerpatienter. Dagarna sniglar sig fram. 
 
Själva strålningen är ganska odramatisk - bara att infinna sig, slänga av sig kläderna och hoppa upp på britsen. I början var jag så fokuserad på att ligga blickstilla att det var snudd på omöjligt. Helt plötsligt fick benen lust att rycka lite... och armen som domnade. Nu går det bättre. Jag fokuserar på en fläck i taket medan maskinerna snurrar och burrar.
 
Efter strålningen hettar huden en aning - ungefär som när man suttit för länge i solen. Till behandlingen hör en kortisonsalva som man ska smörja sig med dagligen.
 
Två veckor kvar av grillningen, sen är jag klar med strålningen. Sen är det dags för resten med att återställa och rekonstruera men det lär dröja... :-( 
På måndag lägger jag mig där, på britsen med den stora trumman som snurrar över huvudet. Strålarna som ska kriga ut de eventuella sista cancercellerna i min kropp.
 
Eller, det är vad jag tror väntar mig. Mina tatuerade prickar riktas in. Så kör vi. Time to beam the Cancer out. 
 
Overkligt, för det är inte jag som har cancer. Det måste vara nån annan. Alla säger att jag ser så pigg och fräsch ut, då kan man ju inte vara cancersjuk? 
 
 
 

Snart dags för Barbecue...

Efterbehandling Kommentera
På måndag lägger jag mig där, på britsen med den stora trumman som snurrar över huvudet. Strålarna som ska kriga ut de eventuella sista cancercellerna i min kropp.
 
Eller, det är vad jag tror väntar mig. Mina tatuerade prickar riktas in. Så kör vi. Time to beam the Cancer out. 
 
Overkligt, för det är inte jag som har cancer. Det måste vara nån annan. Alla säger att jag ser så pigg och fräsch ut, då kan man ju inte vara cancersjuk? 
 
 
 
I onsdags var jag kallad till avdelningen för Strålningsbehandling. Virrade runt ett tag bland rum med stora maskiner... sen förbarmade sig världens skönaste sköterska över mig. Hon klämde några roliga skämt och jag kände mig väl till mods. Besöket gick ut på att strippa som vanligt... sen hoppa upp på en bädd som såg helt omöjlig att ligga skönt i. Armarna uppåt sträck och knäna i vinkel. I denna mysko ställning blev jag stungen av den roliga sköterskan. Hon stack mig med en nål full av svart färg och jag insåg där & då att jag just blev tatuerad. En prick på varje sida av min bröstkorg och så en mitt på bröstkorgen. Hon skämtade om fina paljetter som hon fyndat på Panduro. 
 
Maskinen jag låg uppfläkt i var en sk. datortomografimojäng. Strålningsområdet på min kropp riktades in och jag låg blickstilla. Nånting hände där och då - jag fick en sådan stark känsla av att jag inte borde ligga just där. Med cancer. Redo för strålning... kanske att jag kände att det var lite synd om mig för första gången på dessa månader.
 
Nu väntar strålningen och den drar igång om en vecka. Fem veckor enligt plan. Jag är redo!
 

Lite besök inför strålningen...

Efterbehandling En kommentar
I onsdags var jag kallad till avdelningen för Strålningsbehandling. Virrade runt ett tag bland rum med stora maskiner... sen förbarmade sig världens skönaste sköterska över mig. Hon klämde några roliga skämt och jag kände mig väl till mods. Besöket gick ut på att strippa som vanligt... sen hoppa upp på en bädd som såg helt omöjlig att ligga skönt i. Armarna uppåt sträck och knäna i vinkel. I denna mysko ställning blev jag stungen av den roliga sköterskan. Hon stack mig med en nål full av svart färg och jag insåg där & då att jag just blev tatuerad. En prick på varje sida av min bröstkorg och så en mitt på bröstkorgen. Hon skämtade om fina paljetter som hon fyndat på Panduro. 
 
Maskinen jag låg uppfläkt i var en sk. datortomografimojäng. Strålningsområdet på min kropp riktades in och jag låg blickstilla. Nånting hände där och då - jag fick en sådan stark känsla av att jag inte borde ligga just där. Med cancer. Redo för strålning... kanske att jag kände att det var lite synd om mig för första gången på dessa månader.
 
Nu väntar strålningen och den drar igång om en vecka. Fem veckor enligt plan. Jag är redo!