Nu har det snart gått två veckor efter att jag avslutade min strålningsbehandling. Den sista dagen hade jag min make, A, med mig. Han stod och tittade på när apparaterna ställdes in. Hans fundering efteråt om det alltid varit så krångligt att få in maskinerna. Det var kanske lite meckigare än vanligt men ändå... ett jäkla trixande millimeter hit och dit.  Men som sagt, jag checkade ut från strålningen. Vi hade ett inbokat möte med en läkare i anslutning till sista strålningen. Man kan föreställa sig att mötet skulle gå ut på att fundera över fortsatt behandling etc. Mötet handlade istället om frågor såsom "hur har det gått med smörjandet av kortisonet"? " Har du några blödande sår"? Jag intog en tämligen fientlig försvarsposition och undrade vad f-n han snackade om. Läkaren var ungefär fjorton och ett halvt med skäggfjunig haka. Jag klampade därifrån utan de svar jag önskat men med en förhoppning om att jag lyckats tvinga "pubisdoktorn" att skicka en remiss till plastik. Jösses... not so impressed.
 
 

Tiden går...

Alltings början Kommentera
Nu har det snart gått två veckor efter att jag avslutade min strålningsbehandling. Den sista dagen hade jag min make, A, med mig. Han stod och tittade på när apparaterna ställdes in. Hans fundering efteråt om det alltid varit så krångligt att få in maskinerna. Det var kanske lite meckigare än vanligt men ändå... ett jäkla trixande millimeter hit och dit.  Men som sagt, jag checkade ut från strålningen. Vi hade ett inbokat möte med en läkare i anslutning till sista strålningen. Man kan föreställa sig att mötet skulle gå ut på att fundera över fortsatt behandling etc. Mötet handlade istället om frågor såsom "hur har det gått med smörjandet av kortisonet"? " Har du några blödande sår"? Jag intog en tämligen fientlig försvarsposition och undrade vad f-n han snackade om. Läkaren var ungefär fjorton och ett halvt med skäggfjunig haka. Jag klampade därifrån utan de svar jag önskat men med en förhoppning om att jag lyckats tvinga "pubisdoktorn" att skicka en remiss till plastik. Jösses... not so impressed.
 
 
Inget nytt under solen. Bara nya människor i väntrummet till strålningsapparaterna. En kvinna i min ålder har dykt upp - med ett FuckCancer-armband. Jag söker hennes blick för att säga att allt är OK. Hon stirrar ned. Hon vill inte se mig. Fast ändå sitter vi två där på avdelningen för cancersjuka som väntar på strålning. Ibland dyker barn upp där i väntrummet och det känns fördjävligt. Hur f-n hamnade just vi här? Och hur kommer det sig att cancer fortfarande kan härja fritt?
 
Jag har en vecka kvar på min strålningsbehandling och jag längtar så efter att få checka ut. Jag vet att en massa andra operationer väntar mig men det är OK...

Två veckor...

Efterbehandling En kommentar
Inget nytt under solen. Bara nya människor i väntrummet till strålningsapparaterna. En kvinna i min ålder har dykt upp - med ett FuckCancer-armband. Jag söker hennes blick för att säga att allt är OK. Hon stirrar ned. Hon vill inte se mig. Fast ändå sitter vi två där på avdelningen för cancersjuka som väntar på strålning. Ibland dyker barn upp där i väntrummet och det känns fördjävligt. Hur f-n hamnade just vi här? Och hur kommer det sig att cancer fortfarande kan härja fritt?
 
Jag har en vecka kvar på min strålningsbehandling och jag längtar så efter att få checka ut. Jag vet att en massa andra operationer väntar mig men det är OK...