Nu är snart detta år slut. Ett år med en helt oväntad cancerdiagnos som vände upp och ned på vår värld. Det har gått fem månader sedan jag opererades och huden har läkt hyggligt bra. Psyket har hängt med i samma takt, tack och lov. Jag har nu kallelse till plastikkirurgi i januari men jag vet inte ännu hur framtiden ser ut.
Min tanke nu är att försöka återställa kroppen till ett hyggligt skick - innan cancerbeskedet hade jag påbörjat träning med MammaFitness. Jag orkade inte riktigt i mål - av anledningar jag inte kände till just då. Men som jag blev varse.

Sedan beskedet har kroppen inte fått arbeta fysiskt i någon större utsträckning. Det psykiska har fått sin beskärda del, det ska gudarna veta. Nu är tiden kommen till att samla ihop spillrorna av mig för att komma i form inför kommande operationer. Det lär bli ett par stycken och kanske av ganska omfattande grad. I slutet på januari är jag kallad på besök hos både onkolog och plastikkirurgen så framtiden är snart utstakad och betydligt klarare.

Jag har svårt att se mig checka ut från bröstcancerpatient-statusen men jag hoppas innerligt att mina operationer kommer föra med sig detta. Att jag inte längre behöver tänka på att gömma mig/skyla mig för omgivningen. Att jag ska se "normal" ut. Det som kändes helt normalt i våras är plötsligt inte alls särskilt normalt i min värld.

Mot 2016...

Återhämtning... Kommentera
Nu är snart detta år slut. Ett år med en helt oväntad cancerdiagnos som vände upp och ned på vår värld. Det har gått fem månader sedan jag opererades och huden har läkt hyggligt bra. Psyket har hängt med i samma takt, tack och lov. Jag har nu kallelse till plastikkirurgi i januari men jag vet inte ännu hur framtiden ser ut.
Min tanke nu är att försöka återställa kroppen till ett hyggligt skick - innan cancerbeskedet hade jag påbörjat träning med MammaFitness. Jag orkade inte riktigt i mål - av anledningar jag inte kände till just då. Men som jag blev varse.

Sedan beskedet har kroppen inte fått arbeta fysiskt i någon större utsträckning. Det psykiska har fått sin beskärda del, det ska gudarna veta. Nu är tiden kommen till att samla ihop spillrorna av mig för att komma i form inför kommande operationer. Det lär bli ett par stycken och kanske av ganska omfattande grad. I slutet på januari är jag kallad på besök hos både onkolog och plastikkirurgen så framtiden är snart utstakad och betydligt klarare.

Jag har svårt att se mig checka ut från bröstcancerpatient-statusen men jag hoppas innerligt att mina operationer kommer föra med sig detta. Att jag inte längre behöver tänka på att gömma mig/skyla mig för omgivningen. Att jag ska se "normal" ut. Det som kändes helt normalt i våras är plötsligt inte alls särskilt normalt i min värld.
Hej! Jag heter Anne och jag har haft bröstcancer. Jag lever och jag vet att många av er kommer stöta på fler kvinnor som kommer få samma diagnos. Det går att överleva men det största hindret är ändå hur ni utanför diagnosen ser på oss. Vi känner oss friska men knölar växer i våra kroppar. Våra kroppar som vi försvarar med en stor integritet, det är inte lätt att prata om det vi går igenom. Kroppsdelar som vi inte heller är vana vid att tala om i allmänna sammanhang. Nu råkar jag vara drabbad, och jag råkar även vara väldigt kommunikativ. Det är mitt sätt att överleva - FAN! Jag har cancer. I mitt bröst. Nu råkar jag veta att jag kommer att överleva men jag vet också att väntrummet till strålningsenheten kommer att fortsätta fyllas på... ung som gammal. Jag har svårt att tro att någon av er kommer undan denna pissiga diagnos. Alla känner någon som känner någon. Men tro mig - vi ska utrota denna sjukdom.

Time goes by..

Återhämtning... En kommentar
Hej! Jag heter Anne och jag har haft bröstcancer. Jag lever och jag vet att många av er kommer stöta på fler kvinnor som kommer få samma diagnos. Det går att överleva men det största hindret är ändå hur ni utanför diagnosen ser på oss. Vi känner oss friska men knölar växer i våra kroppar. Våra kroppar som vi försvarar med en stor integritet, det är inte lätt att prata om det vi går igenom. Kroppsdelar som vi inte heller är vana vid att tala om i allmänna sammanhang. Nu råkar jag vara drabbad, och jag råkar även vara väldigt kommunikativ. Det är mitt sätt att överleva - FAN! Jag har cancer. I mitt bröst. Nu råkar jag veta att jag kommer att överleva men jag vet också att väntrummet till strålningsenheten kommer att fortsätta fyllas på... ung som gammal. Jag har svårt att tro att någon av er kommer undan denna pissiga diagnos. Alla känner någon som känner någon. Men tro mig - vi ska utrota denna sjukdom.
Så kom kallelsen som jag tjatat om - kallelsen till plastikkirurgin. Helt plötsligt känner jag mig inte redo. Huden ömmar - det är rött och svullet. Och jävligt. Jag vill inte ha nån som ska töja och fixa därunder huden nu. Inte heller är mina gentester avklarade. Inte alls faktiskt - de blodprover som togs i början av juli har skickats vidare till en forskningstudie och är helt avanonymiserade. Ingen nytta för mig med andra ord. Jag behöver nya tester för att utröna ärftligheten och för det behövs godkännande av min släkt som gjorde en utredning för över tio år sedan. Halleluja! Nåväl. Alla papper är inskickade men jag tror inte att det kommer synka med min tid i januari. Tänk om de hade gjort rätt från första början i juli när jag lämnade mina blodprover. En får vara glad att man lever och att det inte var av allvarligare karaktär...

Remiss till plastik...

Efterbehandling En kommentar
Så kom kallelsen som jag tjatat om - kallelsen till plastikkirurgin. Helt plötsligt känner jag mig inte redo. Huden ömmar - det är rött och svullet. Och jävligt. Jag vill inte ha nån som ska töja och fixa därunder huden nu. Inte heller är mina gentester avklarade. Inte alls faktiskt - de blodprover som togs i början av juli har skickats vidare till en forskningstudie och är helt avanonymiserade. Ingen nytta för mig med andra ord. Jag behöver nya tester för att utröna ärftligheten och för det behövs godkännande av min släkt som gjorde en utredning för över tio år sedan. Halleluja! Nåväl. Alla papper är inskickade men jag tror inte att det kommer synka med min tid i januari. Tänk om de hade gjort rätt från första början i juli när jag lämnade mina blodprover. En får vara glad att man lever och att det inte var av allvarligare karaktär...