Jag har nu sju veckor efter operation börjat fundera på acceptans. Tanken är att jag nu ska vara färdigopererad, klar i huvudet och ready att göra stordåd. Varför segar huvudet då...? Varför känner jag inte den där euforin att jag har avslutat ett tråkigt kapitel. Jag har ingen aning. Just nu känns det som att jag ska vara så extremt tacksam och bara hålla klaffen. Det ska jag inte göra.

Jag var i veckan på ett event på Akademiska sjukhuset. Temat var Breast Awerness Day! En dag med fokus på förläsningar om bröstcancer, orsaker och också rekonstruktoner. Jag var där i egenskap av patient som gått igenom en rekonstruktion. Jag var redo för frågor. Jag hade själv önskat att jag hade haft någon att ställa frågor till men...

Att acceptera och förmedla...

Alltings början En kommentar
Jag har nu sju veckor efter operation börjat fundera på acceptans. Tanken är att jag nu ska vara färdigopererad, klar i huvudet och ready att göra stordåd. Varför segar huvudet då...? Varför känner jag inte den där euforin att jag har avslutat ett tråkigt kapitel. Jag har ingen aning. Just nu känns det som att jag ska vara så extremt tacksam och bara hålla klaffen. Det ska jag inte göra.

Jag var i veckan på ett event på Akademiska sjukhuset. Temat var Breast Awerness Day! En dag med fokus på förläsningar om bröstcancer, orsaker och också rekonstruktoner. Jag var där i egenskap av patient som gått igenom en rekonstruktion. Jag var redo för frågor. Jag hade själv önskat att jag hade haft någon att ställa frågor till men...
Så har det gått sex veckor. Helt enligt rekommendation. En dubbel mastektomi senare ska jag nu alltså vara helt klar att återgå till mitt "ordinarie" liv. Huvudet ska återigen utmanas i det dagliga yrkeslivet.Livet som Compliance Officer på en av våra storbanker. Ryktet säger att det har blåst hårda vindar där sedan jag drog mitt passerkort senast. Måndagen kommer jag dock att jobba hemma och plöja mejl.

Sedan senaste inlägget har jag varit på ännu ett återbesök. Jag läker fint (enligt plan) och jag fick till och med beröm för mina nya bröst av sköterskan. Hon var förundrad över resultatet och att de inte hade lyft något. Jag hade lust att kommentera att hon ju faktiskt inte sett utgångsläget - mina tits innan var top noch! Så, jag blir lite smått provocerad över att jag förväntas vara lyrisk över mina nya "tjejer". Det är jag förvisso, men jag kommer inte hjula genom undersökningsrummet över resultatet. Mitt nya jag har två nya bröst som är ärrade, inte alls som de jag hade innan. OCH jag är inte på något vis otacksam eller missnöjd, det är ju inte det. Med facit i hand så är detta ändå mer än jag kunnat förvänta mig då jag tidigare hade ett stort fult ärr tvärs över mitt högra "bröst". Jag valde ju att samtidigt ta bort mitt friska bröst så det var ju medvetet. Ersättningen blev ett bröst med ett ärr som ser ut som ett ankare (upp mot bröstvårtan som också avlägsnades).

Nästa steg är nu att få nya bröstvårtor och dessa ska senare pigmenteras. Snart stänger jag denna "story" med förhoppning om att aldrig återvända.

Sex veckor....

Diep lambå Kommentera
Så har det gått sex veckor. Helt enligt rekommendation. En dubbel mastektomi senare ska jag nu alltså vara helt klar att återgå till mitt "ordinarie" liv. Huvudet ska återigen utmanas i det dagliga yrkeslivet.Livet som Compliance Officer på en av våra storbanker. Ryktet säger att det har blåst hårda vindar där sedan jag drog mitt passerkort senast. Måndagen kommer jag dock att jobba hemma och plöja mejl.

Sedan senaste inlägget har jag varit på ännu ett återbesök. Jag läker fint (enligt plan) och jag fick till och med beröm för mina nya bröst av sköterskan. Hon var förundrad över resultatet och att de inte hade lyft något. Jag hade lust att kommentera att hon ju faktiskt inte sett utgångsläget - mina tits innan var top noch! Så, jag blir lite smått provocerad över att jag förväntas vara lyrisk över mina nya "tjejer". Det är jag förvisso, men jag kommer inte hjula genom undersökningsrummet över resultatet. Mitt nya jag har två nya bröst som är ärrade, inte alls som de jag hade innan. OCH jag är inte på något vis otacksam eller missnöjd, det är ju inte det. Med facit i hand så är detta ändå mer än jag kunnat förvänta mig då jag tidigare hade ett stort fult ärr tvärs över mitt högra "bröst". Jag valde ju att samtidigt ta bort mitt friska bröst så det var ju medvetet. Ersättningen blev ett bröst med ett ärr som ser ut som ett ankare (upp mot bröstvårtan som också avlägsnades).

Nästa steg är nu att få nya bröstvårtor och dessa ska senare pigmenteras. Snart stänger jag denna "story" med förhoppning om att aldrig återvända.
Allt eftersom veckorna gått så kryper minnena allt närmre mig. Jag minns lite mer men kanske inte så detaljerat. När jag rullades in på operationssalen minns jag en massa människor i ett rum som tvagade sig. De skrattade och hade en alldeles vanlig måndag morgonrutin. Jag var på en bår och på väg mot min livs operation - ändå lugn. Min narkossköterska presenterade sig - det visade sig vara min gamla chefs syster vilket jag oxå påtalade. Hon frågade om det var ett problem, men nä! svarade jag. Narkosläkaren kom och jag hann tänka att det nu bara skulle handla om sekunder. Men jag blev kvar där. I medvetande och i full närvaro. Ingen talade till mig. Min förra sövning var så smidig, denna blev utdragen... innan jag visste ordet av hade jag en gasmask över ansiktet med stark illaluktande gas. Jag tror jag hann reflektera över att det inte var "the ordinary procedure". Det visade sig att jag inte somnade av narkosen. Inte alls faktiskt. De fick plocka ned mig ordentligt. Och som om det inte vore nog så passade jag på att röra mig efter sövning vjd operationsstarten också. Det blev därför ytterligare sövningsmedel. Hmm, inte undra på att jag var helt kola i bollen vid uppvaknandet...

Bakåtvalutering

Diep lambå Kommentera
Allt eftersom veckorna gått så kryper minnena allt närmre mig. Jag minns lite mer men kanske inte så detaljerat. När jag rullades in på operationssalen minns jag en massa människor i ett rum som tvagade sig. De skrattade och hade en alldeles vanlig måndag morgonrutin. Jag var på en bår och på väg mot min livs operation - ändå lugn. Min narkossköterska presenterade sig - det visade sig vara min gamla chefs syster vilket jag oxå påtalade. Hon frågade om det var ett problem, men nä! svarade jag. Narkosläkaren kom och jag hann tänka att det nu bara skulle handla om sekunder. Men jag blev kvar där. I medvetande och i full närvaro. Ingen talade till mig. Min förra sövning var så smidig, denna blev utdragen... innan jag visste ordet av hade jag en gasmask över ansiktet med stark illaluktande gas. Jag tror jag hann reflektera över att det inte var "the ordinary procedure". Det visade sig att jag inte somnade av narkosen. Inte alls faktiskt. De fick plocka ned mig ordentligt. Och som om det inte vore nog så passade jag på att röra mig efter sövning vjd operationsstarten också. Det blev därför ytterligare sövningsmedel. Hmm, inte undra på att jag var helt kola i bollen vid uppvaknandet...