Efterdyningar...
En kommentarLäkaren, ännu en grek, frågade också om jag ville vara med i forskning om bröstcancer. Vad svarar man på det som "offer" och med en dotter? Självklart! Jag fick dock klart för mig att gentesterna även skulle föra med sig annan information om andra cancerarter. Anlag för hjärntumör, lungcancer etc... Som hypokondriker kanske det inte skulle vara att föredra, men som en rationellt tänkande människa insåg jag att jag MÅSTE göra det. För min dotter. För min dotters dotter. Så... om ett par veckor får jag veta vilka läskiga genetiska avvikelser jag kan tänkas ha. Det är bara att "deal with it".
För övrigt har jag nu fått en ny bröstprotes - en självhäftande istället för varianten som man lägger i en ficka i bh:n. Skillnaden är större än man kan tro - att ha protesen direkt mot kroppen känns så mycket bättre. Små saker som faktiskt förändrar mitt liv som bröstopererad. Som ex. cancerpatient.
Nästa steg är som sagt plastik... jag längtar men ändå INTE. Jag är vanvettigt rädd och orolig för de massiva ingrepp som jag kommer att gå igenom. Rehabiliteringen kommer inte vara direkt smidig men det ska gå. Såklart.
Kram.
skriven
innerligt tacksam för att du gör det, det kan ju även rädda mina barn🙏🏻