KommenteraFörra veckan hade jag ett återbesök på avdelningen för klinisk onkologisk genetik på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Jag hade träffat Stefanos tidigare och konstaterat att han är en detaljernas man. Jag var också förberedd på att få veta vilken av mina genuppsättningar som har mutationen för bröstcancer... men beskedet blev att man inte kunde konstatera någon sådan avvikelse hos mig. Inga bevis alltså. Jag har alltså sällat mig till de få som drabbas av bröstcancer, dvs 1 av 10 vanliga dödliga kvinnliga. Beaktat mitt släktträd så räknas nu min risk upp väsentligt, den fördubblas genom att min syster samt andra släktingar drabbats av samma diagnos. En alert för mina släktingar att vara extra vaksamma. Men för egen del finns inga indikationer på att jag kommer att drabbas av cancer igen.
Jag har hela tiden trott och tänkt att jag skulle vara bärare av den genetiska mutationen vilket gjort mig ganska säker på framtida rekonstruktion etc. NU har jag ett annat läge. Jag bär inte anlaget... ska jag då ändå utsätta mig för den bilaterala operationen som såklart innebär dubbelt så stort ingrepp och risk för komplikationer. Inget beslut är fattat - om två veckor har jag tid för återbesök hos plastikkirurgimottagningen för att få lista alla plus o minus.
Sen är bollen i rullningen...
KRAM.