I onsdags var jag kallad till avdelningen för Strålningsbehandling. Virrade runt ett tag bland rum med stora maskiner... sen förbarmade sig världens skönaste sköterska över mig. Hon klämde några roliga skämt och jag kände mig väl till mods. Besöket gick ut på att strippa som vanligt... sen hoppa upp på en bädd som såg helt omöjlig att ligga skönt i. Armarna uppåt sträck och knäna i vinkel. I denna mysko ställning blev jag stungen av den roliga sköterskan. Hon stack mig med en nål full av svart färg och jag insåg där & då att jag just blev tatuerad. En prick på varje sida av min bröstkorg och så en mitt på bröstkorgen. Hon skämtade om fina paljetter som hon fyndat på Panduro.
Maskinen jag låg uppfläkt i var en sk. datortomografimojäng. Strålningsområdet på min kropp riktades in och jag låg blickstilla. Nånting hände där och då - jag fick en sådan stark känsla av att jag inte borde ligga just där. Med cancer. Redo för strålning... kanske att jag kände att det var lite synd om mig för första gången på dessa månader.
Nu väntar strålningen och den drar igång om en vecka. Fem veckor enligt plan. Jag är redo!
skriven
Oj, vilken hög igenkänningsfaktor... var på mitt förberedande besök igår, och känslan var exakt som din. Fick lust att sätta mig upp igen, och berätta för dem att nejnej - här har det blivit något tokfel. Jag har inte cancer och behöver ingen strålning. Såklart.
Det tar tydligen tid innan tioöringen trillar ner :/