En hint om framtiden...

Kommentera
Så fick jag ett brev+ samtal från en sköterska några dagar efter mina prover. Dags för läkarbesök! En tid att infinna sig på. Punkt. Slut. Maken fick än en gång följa med. Denna gång blev det "stora" nålen. En låååång satans nål som borrade och grävde i mitt bröst, dock under lokalbedövning denna gång. Tanken var nog inte att jag skulle få något besked där och då, men röntgenläkaren fick feeling. Han satte sig mittemot mig och sa;
 
"Du har förkalkningar i bröstet och det ser inte bra ut. Vi rekommenderar att vi tar bort bröstet. Inom tre veckor!"
 
Jag slussades vidare från Mammografin till närliggande Bröstmottagningen. Där hamnar alltså dem som fastnat i mammografifiltret. Typ alla tanter i åldern 60+ och så... jag! Så kände jag. Ett torrt skratt, en kort promenad till en avdelning för oss bröst"loosers". En supergullig kvinna pratade om min diagnos. Jag tror hon var positiv. Det jag minns var att hon sade att hon var min kontaktyta framöver. Har dock aldrig pratat med den kvinnan mer. Det blev dags för ett ny kallelse...