När jag fick bröstcancer och sedermera också valde att genomgå en profylaktisk rekonstruktion (jag tog bort mitt friska bröst) så hade jag i åtanke att aldrig mer behöva oroa mig för tumörer. Risken är minimal. Och på riktigt MINIMAL. Jag har inte större sannolikhet än någon annan utan bröstcancergenen BRCA att få bröstcancer igen. Skönt så. Men så dök den där ärtan upp. Precis under mitt operationsärr på mitt f.d. sjuka bröst. I min gamla hud, väldigt ytligt. En liten ärta som syns med blotta ögat.

Vad ska man tänka och tro? Näh, det kan väl inte vara något? Vad är oddsen liksom. Men så är det ju en knöl där. Som en ärta. En ärta i bröstet kan väl ändå inte vara bra...? Så jag var som sagt på kontroll och i torsdags var det dags för screening. Jag fick klämma in mina stackars nya och inte så töjbara bröst in i maskinen. Sen blev det ultraljud. Sen kom läkaren in. Han ville göra en finnålsbiopsi, dvs. ta ett vävnadsprov ur "tumören" med en lång nål. Han grävde runt utan bedövning. Det kändes inte mycket, jag har inte så mkt känsel i mina nya bröst.

Nu är det väntan på provsvar. Huvudet håller sig inte i schack - det är berg och dalbana varje dag. Det går inte att parera de häftiga svängarna. Det är bara att åka med och intala sig själv att det kommer att gå bra. Så lever jag nu. Med hopp såklart, men dubbelt så mycket oro i kroppen över något som jag inte alls har kontroll över...

Jag hoppas att jag får besked nästa vecka och att det såklart är positivt. Något annat har jag inte haft ork att förbereda mig för. Det är bra så. En sak i sänder, en dag i taget.

Biopsi och sådant...

Återhämtning... Kommentera
När jag fick bröstcancer och sedermera också valde att genomgå en profylaktisk rekonstruktion (jag tog bort mitt friska bröst) så hade jag i åtanke att aldrig mer behöva oroa mig för tumörer. Risken är minimal. Och på riktigt MINIMAL. Jag har inte större sannolikhet än någon annan utan bröstcancergenen BRCA att få bröstcancer igen. Skönt så. Men så dök den där ärtan upp. Precis under mitt operationsärr på mitt f.d. sjuka bröst. I min gamla hud, väldigt ytligt. En liten ärta som syns med blotta ögat.

Vad ska man tänka och tro? Näh, det kan väl inte vara något? Vad är oddsen liksom. Men så är det ju en knöl där. Som en ärta. En ärta i bröstet kan väl ändå inte vara bra...? Så jag var som sagt på kontroll och i torsdags var det dags för screening. Jag fick klämma in mina stackars nya och inte så töjbara bröst in i maskinen. Sen blev det ultraljud. Sen kom läkaren in. Han ville göra en finnålsbiopsi, dvs. ta ett vävnadsprov ur "tumören" med en lång nål. Han grävde runt utan bedövning. Det kändes inte mycket, jag har inte så mkt känsel i mina nya bröst.

Nu är det väntan på provsvar. Huvudet håller sig inte i schack - det är berg och dalbana varje dag. Det går inte att parera de häftiga svängarna. Det är bara att åka med och intala sig själv att det kommer att gå bra. Så lever jag nu. Med hopp såklart, men dubbelt så mycket oro i kroppen över något som jag inte alls har kontroll över...

Jag hoppas att jag får besked nästa vecka och att det såklart är positivt. Något annat har jag inte haft ork att förbereda mig för. Det är bra så. En sak i sänder, en dag i taget.