Så stänger vi snart detta år. Ett år som på något sätt bar på hopp. Efter ett jäkla skitår rent ut sagt. 2015 går till historien som ett jäkla skitår. 2016 blev ett slags försoningens år. Året när vi skulle ta igen det vi förlorat sommaren 2015 - sommaren 2016 gjorde vi också det. Vi hade en sommar som vi verkligen kan lägga på minnet och som vi tillbringade uppe i vårt paradis i Västerbotten. 2016 blev också året för min stora operation. Nu är den tack och lov gjord och jag går vidare på min resa. Med lite tur innebär 2017 att jag slutligen stänger cancerdörren. Troligen väntar lite småoperationer för att korrigera sådant som inte blev riktigt bra. Men säkerligen också året när jag får checka ut från sjukhuset. Såklart är inget ristat i sten men jag orkar inte bekymra mig för det. Allt har sin tid och det gäller att möta sina utmaningar när de dyker upp - varken före eller efter dem.

Med detta vill jag bara säga att jag är sjukt taggad för 2017. Året när jag återigen tar på mig bikini efter två års uppehåll. Det blir nog inte mycket sol, men bikinin kommer jag bära. Sen tar vi allt därifrån stegvis. Och inte för att vara sån... med mig bär jag insikten om att så många andra kvinnor kommer att ansluta sig till skaran bröstsystrar under 2017. ALL STYRKA till dem önskar jag.

Sista för 2016...

Reflektion Kommentera
Så stänger vi snart detta år. Ett år som på något sätt bar på hopp. Efter ett jäkla skitår rent ut sagt. 2015 går till historien som ett jäkla skitår. 2016 blev ett slags försoningens år. Året när vi skulle ta igen det vi förlorat sommaren 2015 - sommaren 2016 gjorde vi också det. Vi hade en sommar som vi verkligen kan lägga på minnet och som vi tillbringade uppe i vårt paradis i Västerbotten. 2016 blev också året för min stora operation. Nu är den tack och lov gjord och jag går vidare på min resa. Med lite tur innebär 2017 att jag slutligen stänger cancerdörren. Troligen väntar lite småoperationer för att korrigera sådant som inte blev riktigt bra. Men säkerligen också året när jag får checka ut från sjukhuset. Såklart är inget ristat i sten men jag orkar inte bekymra mig för det. Allt har sin tid och det gäller att möta sina utmaningar när de dyker upp - varken före eller efter dem.

Med detta vill jag bara säga att jag är sjukt taggad för 2017. Året när jag återigen tar på mig bikini efter två års uppehåll. Det blir nog inte mycket sol, men bikinin kommer jag bära. Sen tar vi allt därifrån stegvis. Och inte för att vara sån... med mig bär jag insikten om att så många andra kvinnor kommer att ansluta sig till skaran bröstsystrar under 2017. ALL STYRKA till dem önskar jag.