det drar ihop sig till min tvåårsdag. Den dagen när jag satt mittemot en kvinna i landstingets kläder som berättade för mig det jag inte ville höra. Det där ansiktet utan några mjuka drag. Ansiktet som beklagade sig... som sade "jag är så ledsen för din skull". Där satt jag... invaggad i någon falsk trygghet om att det inte skulle hända mig. Jag hade ju ändå gått på årlig mammografi sedan 2004. Otaliga mammografier med besked om att allt var under kontroll. Ingen orsak till oro. Som vanligt... men inte just denna gång. Där satt jag utan visir och skydd. Idag var dagen när orden uttalades. "Du har cancer". "Det är allvarligt"." Vi måste operera bort hela ditt bröst". Jag fick ett par veckors respit innan det var dags att effektuera min dom. De känslor jag kände önskar jag ingen... någonsin.

Men nu är jag här. Firar snart tvåårsdagen från min dom och jag mår fint. Jag är allright. Allt har gått bra och livet knallar på... det gör ju det.

I'm alright....

Reflektion Kommentera
det drar ihop sig till min tvåårsdag. Den dagen när jag satt mittemot en kvinna i landstingets kläder som berättade för mig det jag inte ville höra. Det där ansiktet utan några mjuka drag. Ansiktet som beklagade sig... som sade "jag är så ledsen för din skull". Där satt jag... invaggad i någon falsk trygghet om att det inte skulle hända mig. Jag hade ju ändå gått på årlig mammografi sedan 2004. Otaliga mammografier med besked om att allt var under kontroll. Ingen orsak till oro. Som vanligt... men inte just denna gång. Där satt jag utan visir och skydd. Idag var dagen när orden uttalades. "Du har cancer". "Det är allvarligt"." Vi måste operera bort hela ditt bröst". Jag fick ett par veckors respit innan det var dags att effektuera min dom. De känslor jag kände önskar jag ingen... någonsin.

Men nu är jag här. Firar snart tvåårsdagen från min dom och jag mår fint. Jag är allright. Allt har gått bra och livet knallar på... det gör ju det.