Det var inte min tur...

Kommentera
Japp! Här är jag. Kvar i mitt hus, med mitt jobb och med allt som tidigare var förknippat med mig. Jag hade en gång cancer men den har lämnat mig nu. Inget är kvar, annat än gamla dammiga minnen. Ganska många ärr också för den delen... "The new me" har varit en kamp. Att inte bli bitter, att hålla sig positiv. Just DET har jag inte haft några problem med, men några efterdyningar har varit svåra att förutse. Jag har idag svårt att identifiera mig som f.d. cancerpatient eftersom jag inte ens fattar att jag hade cancer där ett tag. Ingen belastar mig med gamla sjukdomsminnen... allt har fokus på framtiden vilket såklart är bra. Tokig som jag är försöker jag bara vara den jag var innan. Det kräver sin kvinna, men jag vill investera i det. Jag återkommer med resultat.