Vi har blivit en mindre...

Kommentera
Hon klarade sig inte! Ett par veckor efter att våra vägar möttes där på Akademiska, jag på väg ut och hon på väg in, tog hennes resa slut. Jag såg henne fightas in i det sista... på väg in mot ännu en behandling som skulle visa sig verkningslös. Det fanns inget hon kunnat göra annorlunda. Det var ingen match för oddsen var aldrig rättvisa. Hon var starkare, men förlorade ändå. Inte fan släpar man sig till sjukhuset i det skicket annars. Man lägger sig bara ned och ger upp. Men nä, inte hon. Inte vi. Vi gör vad vi kan och lite till, men ändå är det inget vi kan påverka. Det blir som det blir, vi rår inte över sjukdomen. Den hugger tag i oss. Vissa av oss har tur, andra inte. Utgången har absolut ingenting med vilja/styrka/livsstil att göra, det är inte i våra händer. Alla ni som är friska och som ger oss goda råd - sluta upp med det! Vilja kan försätta allt utom cancer!

FAN vad jag är arg att du inte får stanna kvar bland de dina. Se dina barn växa upp, ta studenten och allt det där. Samtidigt är jag så oerhört lättad att det inte blev jag. Att du tog smällen för mig/oss... Men jag lovar dig att jag ska göra vad jag kan för att bekämpa denna skit. På det sätt jag kan i vart fall. Sov sött! <3
Kategori: Reflektion