När jag fick besked om bröstcancer och allt hade sjunkit in så bestämde jag mig. Jag skulle PRATA och BERÄTTA om bröstcancer. Och trösta. Jag kände ingen i min ålder eller ens i närheten som fått ett liknande besked (då utesluter jag min farmor) och jag saknade så att få lite tröst från en medsyster. Ja, min syster hade såklart haft bröstcancer men det var inte helt okomplicerat att besvära henne med mitt. Hon hade ju allt bakom sig och två små barn med allt det innebär. SÅ, jag bestämde ganska snart att jag skulle försöka vara den där personen jag själv saknat när allt rämnade. Denna blogg är ett resultat av det beslutet, men också att jag försökte fånga upp "medsystrar" via Instagram och Facebook. Via FB-gruppen Unga kvinnor med bröstcancer fick jag ett par tillfällen. Jag delade med mig av mina erfarenheter till tjejer - särskilt om rekonstruktionen. OCH jag fick kontakt med flertalet kvinnor.

Idag kom det ett meddelande via Facebook. Det meddelandet gjorde mig så otroligt glad - det bekräftade att jag lyckats med min önskan att dela med mig av den "skit" jag gått igenom och ge svar på frågor. Att finnas där för någon som just fått besked. Att säga "Det kommer bli bra"! För hur trivialt det än låter så var det precis just det jag hade behövt få höra när allt rämnade för mig den där sommaren 2015.

Nu är jag på en annan plats i livet och TUSEN TACK för detta fina mess, Mia!

*************************

Hej! Vill bara tacka dig för allt stöd och ditt generösa sätt som hjälpte mig ta beslut i en sån svår situation. Du gjorde verkligen skillnad för mig och jag är så glad att jag fick höra om dina erfarenheter så jag själv vågade. Det har betytt otroligt mycket för mig och är så glad att jag gjort detta, mår väldigt bra. Stort tack till dig ❤️ Önskar dig ett fantastiskt 2018 ✨💫 Kram från Mia

Summering 2017

Rekonstruktion Kommentera
När jag fick besked om bröstcancer och allt hade sjunkit in så bestämde jag mig. Jag skulle PRATA och BERÄTTA om bröstcancer. Och trösta. Jag kände ingen i min ålder eller ens i närheten som fått ett liknande besked (då utesluter jag min farmor) och jag saknade så att få lite tröst från en medsyster. Ja, min syster hade såklart haft bröstcancer men det var inte helt okomplicerat att besvära henne med mitt. Hon hade ju allt bakom sig och två små barn med allt det innebär. SÅ, jag bestämde ganska snart att jag skulle försöka vara den där personen jag själv saknat när allt rämnade. Denna blogg är ett resultat av det beslutet, men också att jag försökte fånga upp "medsystrar" via Instagram och Facebook. Via FB-gruppen Unga kvinnor med bröstcancer fick jag ett par tillfällen. Jag delade med mig av mina erfarenheter till tjejer - särskilt om rekonstruktionen. OCH jag fick kontakt med flertalet kvinnor.

Idag kom det ett meddelande via Facebook. Det meddelandet gjorde mig så otroligt glad - det bekräftade att jag lyckats med min önskan att dela med mig av den "skit" jag gått igenom och ge svar på frågor. Att finnas där för någon som just fått besked. Att säga "Det kommer bli bra"! För hur trivialt det än låter så var det precis just det jag hade behövt få höra när allt rämnade för mig den där sommaren 2015.

Nu är jag på en annan plats i livet och TUSEN TACK för detta fina mess, Mia!

*************************

Hej! Vill bara tacka dig för allt stöd och ditt generösa sätt som hjälpte mig ta beslut i en sån svår situation. Du gjorde verkligen skillnad för mig och jag är så glad att jag fick höra om dina erfarenheter så jag själv vågade. Det har betytt otroligt mycket för mig och är så glad att jag gjort detta, mår väldigt bra. Stort tack till dig ❤️ Önskar dig ett fantastiskt 2018 ✨💫 Kram från Mia