Att acceptera och förmedla...

En kommentar
Jag har nu sju veckor efter operation börjat fundera på acceptans. Tanken är att jag nu ska vara färdigopererad, klar i huvudet och ready att göra stordåd. Varför segar huvudet då...? Varför känner jag inte den där euforin att jag har avslutat ett tråkigt kapitel. Jag har ingen aning. Just nu känns det som att jag ska vara så extremt tacksam och bara hålla klaffen. Det ska jag inte göra.

Jag var i veckan på ett event på Akademiska sjukhuset. Temat var Breast Awerness Day! En dag med fokus på förläsningar om bröstcancer, orsaker och också rekonstruktoner. Jag var där i egenskap av patient som gått igenom en rekonstruktion. Jag var redo för frågor. Jag hade själv önskat att jag hade haft någon att ställa frågor till men...
Kategori: Alltings början
 
1 Syster:

skriven

❤️❤️Den mentala kampen är nog livslång, min har bleknat men blossar upp då och då i olika former.

Svar: Ja, jag har svårt att komma still ro med det. Att jag ska "suga på den här jävla karamellen" så länge. Den har tagit nog med tid & energi ändå tänker jag.
supertits.blogg.se