Årets prognos...

Kommentera
Ramlade in i det nya året med förhoppningar. År 2016 - året som ska lindra alla tråkigheter som levererades under 2015. Ingen mer cancer. Bara leva. Bara happy happy! 
 
Jag glömde visst bort att jag har mina efterbehandlingar. Rekonstruktion a´la grande. 
Veckan som gick bjöd på möte med dels onkolog, dels plastikkirurg. 
Mötet med onkologen gick fint. Vi träffade en rysk (?) läkare som var helt fantastisk.
 
Troligen tio år yngre än jag men full av empati. En tjej helt enkelt. Hon meddelade i princip inget nytt. Jag har inget mer att göra på onkologen, nu väntar uppföljning av min eventuella ärftlighet. En utredning som slarvats bort och som nu hastigt blivit akut/aktuell i och med att det är dags att diskutera min rekonstruktion.
 
Jag träffade således en plastikkirurg. Han kramade min bilring vänligt, uppmanade mig sen att dra ned byxorna för att undersöka mitt lår-fluff. Pinsamt? Javisst. Jag har nu omvärderat känslan av att fota ett passfoto etc.
Nu fotades jag/mina bröst från alla håll och vinklar. Och så låren. 
 
Herr Plastik avslutade vårt möte med att konstatera att jag har en del operationer på vänt. Man rekommenderar mig rekonstruktion med egen kroppsvävnad, dvs. från buk och lår. Man mumlade att buken skulle räcka till ett fint bröst, men att om jag skulle göra det andra samtidigt så var låren en option. Overkligt. Hursomhelst.
 
Jag väntar nu på min remiss till utredning om jag bär den muterade genen med ärftlig bröstcancer. Mötet är i slutet på februari, sen får jag vänta typ 2 månader för att veta det jag redan vet. Att jag har ärftlig bröstcancer. Nåt annat vore en kioskvältare.
 
Hursomhelst så väntas jag bli ett lapptäcke någongång i höst 2016.
Min bästis Ullis sade nån gång att vårt mål var att ta mina nya supertits till Barcelona... Ullis - jag tror att detta kan bli 2017.
 
Love.