Hej! Jag heter Anne och jag har haft bröstcancer. Jag lever och jag vet att många av er kommer stöta på fler kvinnor som kommer få samma diagnos. Det går att överleva men det största hindret är ändå hur ni utanför diagnosen ser på oss. Vi känner oss friska men knölar växer i våra kroppar. Våra kroppar som vi försvarar med en stor integritet, det är inte lätt att prata om det vi går igenom. Kroppsdelar som vi inte heller är vana vid att tala om i allmänna sammanhang. Nu råkar jag vara drabbad, och jag råkar även vara väldigt kommunikativ. Det är mitt sätt att överleva - FAN! Jag har cancer. I mitt bröst. Nu råkar jag veta att jag kommer att överleva men jag vet också att väntrummet till strålningsenheten kommer att fortsätta fyllas på... ung som gammal. Jag har svårt att tro att någon av er kommer undan denna pissiga diagnos. Alla känner någon som känner någon. Men tro mig - vi ska utrota denna sjukdom.
skriven
❤️❤️❤️