När timmarna, dagarna och månaderna rullar på glider jag långsamt längre ifrån det som varit. Som det ska vara. Det är viktigt att släppa taget och inte stanna i det förgångna. Å andra sidan kan det vara bra att reflektera - Vad var det som hände? Hur kan jag dra lärdom av det?

Jag drömmer ofta om mina bröst och om skammen. Att jag inte ser ut som alla andra och att jag ska behöva förklara mig. Mina bröst var en naturlig del av mig och något jag var ganska stolt över (har jag insett i efterhand). Idag är det inget attribut jag väljer att framhäva - det handlar mest om att dölja ärr etc. Jag kan sörja det! Jag kan sörja dem! Kommer på mig själv att noggrant iaktta andra kvinnors u-ringningar och klyftor. Det kanske inte spelar någon större roll men jag noterar att jag sörjer det som var. Likaväl är jag helt okej med det, men det rullar om och om igen i mina drömmar som ett ständigt tema. En vacker dag klingar det säkert av... kanske är jag då helt överens med mitt nya jag, efter cancern. Alternativet verkade nämligen inte bättre. <3

Jag lever. Jag lever tämligen opåverkad av det som varit. Jag vill lämna detta bakom mig. Snart...

Vad händer sen...

Reflektion Kommentera
När timmarna, dagarna och månaderna rullar på glider jag långsamt längre ifrån det som varit. Som det ska vara. Det är viktigt att släppa taget och inte stanna i det förgångna. Å andra sidan kan det vara bra att reflektera - Vad var det som hände? Hur kan jag dra lärdom av det?

Jag drömmer ofta om mina bröst och om skammen. Att jag inte ser ut som alla andra och att jag ska behöva förklara mig. Mina bröst var en naturlig del av mig och något jag var ganska stolt över (har jag insett i efterhand). Idag är det inget attribut jag väljer att framhäva - det handlar mest om att dölja ärr etc. Jag kan sörja det! Jag kan sörja dem! Kommer på mig själv att noggrant iaktta andra kvinnors u-ringningar och klyftor. Det kanske inte spelar någon större roll men jag noterar att jag sörjer det som var. Likaväl är jag helt okej med det, men det rullar om och om igen i mina drömmar som ett ständigt tema. En vacker dag klingar det säkert av... kanske är jag då helt överens med mitt nya jag, efter cancern. Alternativet verkade nämligen inte bättre. <3

Jag lever. Jag lever tämligen opåverkad av det som varit. Jag vill lämna detta bakom mig. Snart...