Jag avlägsnar mig...

Kommentera
... så sakteliga från identiteten som bröstcancerpatient. Det var länge sedan jag kände mig som sådan. Kanske där på sjukhuset när jag var tejpad kors och tvärs, slangar som stack ut från alla håll och kanter och när jag inte kunde räta ut kroppen. Jag gick som en ostkrok. Jag var nyopererad. Men FAN vilken vilja jag lyckades uppbringa. Jag körde rally med min gåstol trots att jag bara ville vila i min säng. Svor på att jag skulle åka hem. Jag gjorde runda på runda på avdelningen och tillslut fick jag typ stående ovationer från personalen. Jag kände mig som en superhjälte!

Nu har jag fått tid för återbesök och nu väntar den slutliga domen på hur min fortsatta rekonstruktion ska se ut. Är de nöjda - eller inte... Jag har inget att jämföra med så jag förhåller mig neutral.

Men något som är helt klart... varje dag som går för mig en bit ifrån bröstcancern. Snart bor den inte längre här och det ser jag fram emot.
Kategori: Efterbehandling