Framsteg och ångest...
En kommentarLägger mig i sängen hos maken och berättar vad jag just uppmärksammat. Vi enas om att det inte är mycket vi kan göra och släcker lampan. Timmarna går... sömnlösheten som är så bekant gör sig än en gång påmind och tankarna snurrar runt som en tombola i huvudet. Jag är trött såklart, men jag förbannar mig själv för att jag varit så naiv. Jag som sagt att jag inte varit rädd för återfall... jo, tjena! Här ligger jag och sörjer mitt liv som nu inte ska bli sig likt. I morgon ska jag till Plastikmottagningen och pigmentera mig på nytt, säkert helt i onödan... jag har ju en knöl.
Jag somnar tillslut... vaknar av ett skrik utomhus. Somnar igen. Vaknar av att maken går upp och dricker. Somnar igen. Tåget väcker mig. Jag somnar igen. Klockan ringer. Aldrig att jag ska orka upp... men jag gör det. Jag släpar mig upp och duschar, sorgsen. Jag får snabbt komma in för pigmentering och jag berättar ganska snart om min oro. Sjuksköterskan reagerar direkt och ber en läkare titta förbi. En läkare kommer ganska omedelbart in till mig med en extra sköterska i hasorna. FAN! Nu gäller det... kirurgen tittar och klämmer, ställer frågor. Ganska snart tittar han mig i ögonen och säger; Du kan vara lugn. Det är ett fettnekros. Vävnaden i magen som dör helt enkelt. Inget att vara orolig för. Phuuuu. Tack gode gud. SOM jag har har våndats. Och som jag nu släpper ned mina axlar. Knölen ska helt klart följas upp men min ångest har helt klart minimerats. En dag i taget. FAN vad jag hatar denna sjukdom.
skriven
Hej,
Har läst en del av dina fantastiska inlägg i bloggen och måste säga att du är grym! Så himla fint att du delar med dig till andra som fått samma diagnoser på bland annat FB.
Jag studerar sista terminen till sjuksköterska i Skövde och skriver ett examensarbete nu om kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer. Vi valde ämnet för det pratas allt för lite om det, men måste lyftas i samhället. Du får jättegärna kontakta mig på mejlen om det är okej för dig att vi använder oss av din blogg (ihop med andra bloggar)! Skulle vara en ära att få referera till det du beskriver så väl.