KommenteraSnart en vecka sedan jag fick samtalet och tillika datumet för min operation. Det närmar sig alltså vägs ände på något vis. Det jag i ett års tid strävat och argumenterat mig för och emot. Såklart är mina tankar lite smått orationella just nu uppblandat med en variant av mer klartänkta stunder. På det stora hela är jag förberedd, men ändå inte. Jag inser att jag inte har en susning av vad som väntar mig. Inte en aning om vad dag ett efter operationen kommer bjuda på för överraskningar. Hur ont kommer jag ha? Hur går jag på toaletten?
Jag har förstått att jag blir kvar på sjukhuset i drygt en vecka. Första dygnet på brännskadeenheten (yay! not!) och sen vette tusan. Hur mobil kommer jag vara? Kan jag röra mig? Hur duschar jag? Och så vidare...
Först ska jag dock fira min 43årsdag, dagen efter är det inskrivning på sjukhuset inför operationen. För ett år sedan när jag opererades var jag dock så imponerad av sjukvården. Jag hoppas att denna upplevelse ska bjuda på liknande intryck.
Kram.
