Drömmar...

Kommentera
I princip varje natt drömmer jag om mitt liv som jag lever det nu. Livet med vänsterbröst och med ett stort bulligt ärr där mitt högra en gång satt. Jag drömmer om olika scenarion där jag hamnar i situationer som blottar "min situation". Den senaste veckan har allt detta accelererat - kanske känner jag att någonting är på G. Information, beslutsfattande och sådant som kommer att påverka min framtid för alltid. Jag är inte rädd. Jag är rädd. Ungefär så.

En dag i sänder med en tro om att allt snart är över - bara sådär. Jag känner mig bara så ofattbart trött mentalt. Jag sover men blir inte pigg... en walking enbröstad zombie! Det tar på krafterna att försöka hålla igång med pendling, jobb och humöret och det är ju säkert helt i sin ordning. Många skulle säkert sjukskriva sig men jag känner mig ändå inte sjuk... bara sömnig och lite slö. Min man borde fan ha tapperhetsmedalj för att han står ut med mig. Kanske ser också han ljuset i tunneln och att vi kommer ur detta om inte allt för lång tid framöver. Utan honom är jag inget, så är det bara.

Kram.
Kategori: Reflektion
Taggar: bröstcancer, mastektomi, rekonstruktion;