Dags att lägga korten på bordet...

En kommentar
Idag kom kallelsen som jag väntat på så länge. Över ett halvår faktiskt. Ett läkarbesök som ska ge alla svar på frågorna som jag och min släkt ställt oss de senaste åren - är vi bärare av en elak mutation som gör oss extra mottagliga för cancer? Då pratar vi inte bara om bröstcancer utan även äggstockscancer. Därtill även kryddan "annan cancer i tarmarna". Utöver det är jag även under luppen för nya markörer för bröstcancer, dvs. att jag givit mitt godkännande att ta reda på om jag bär andra anlag för exempelvis hjärntumör etc. Läkaren vid onko-genetiska var såklart väldigt noggrann med att tala om alla aspekter - att jag eventuellt skulle få information som jag inte vill ha. Å andra sidan - om jag bär genen är det väl lika bra att vara observant på den? Min största ångest genom min cancerresa har varit insikten att min resa endast är en extremt liten del i ett större system. Väntrummet till strålningen fylls på med nya du & jag varje vecka - barn, ungdomar, vuxna och äldre. Utan avbrott. Cancern matar in nya medlemmar i "sekten" oavbrutet och det finns inget egentligt ljus i tunneln. Sekten växer varje dag trots all forskning. Min dotter på 12 år och jag har såklart talat om framtiden och hur hennes prognos ser ut... jag har dyrt och heligt bedyrat att cancern ska vara utrotad tills den dagen hon är aktuell för mammografi. Innerst inne hoppas jag såklart att mina blodprover ska leda till mirakulösa upptäckter... hur långt borta från svaret kan vi egentligen vara? Mitt möte med onkogenetiska kommer dock ge mig nya frågeställningar att ta itu med; 1. om jag inte är bärare, ska jag då ändå operera bort mitt andra bröst? 2. om jag är bärare, hur gör jag då med äggstockar osv.? 3.vad gör jag om jag får veta att jag även har anlag för annan cancer? Om knappt två veckor har jag ny information att processa. Håll tummarna. För vad vet jag inte... men för säkerhets skull tänker jag. :-)
 
1 Storasyster:

skriven

❤️❤️ Är djupt ini hjärteroten tacksam för att du orkar göra denna utredningen. Tack!

Svar: Det känns självklart. Om det inte kommer något gott ur denna trista historia så är ju allt förgäves. De får gärna skicka mig upp till månen om det tar oss ett steg framåt. Kram Storasyster. <3
supertits.blogg.se