Två veckor...

En kommentar
Inget nytt under solen. Bara nya människor i väntrummet till strålningsapparaterna. En kvinna i min ålder har dykt upp - med ett FuckCancer-armband. Jag söker hennes blick för att säga att allt är OK. Hon stirrar ned. Hon vill inte se mig. Fast ändå sitter vi två där på avdelningen för cancersjuka som väntar på strålning. Ibland dyker barn upp där i väntrummet och det känns fördjävligt. Hur f-n hamnade just vi här? Och hur kommer det sig att cancer fortfarande kan härja fritt?
 
Jag har en vecka kvar på min strålningsbehandling och jag längtar så efter att få checka ut. Jag vet att en massa andra operationer väntar mig men det är OK...
 
1 Annicka:

skriven

Satt oxå alltid å titta på alla andra som väntade på behandling å tänkte hur fan den här sjukdomen härjar och förstör för så många. Å barnen det bara vrider sig i magen av tanken på vad det måste gå igenom. Längtar efter att ses syster, kram!