Mycket av min ångest inför min operation kretsade kring narkosen. Jag har aldrig blivit sövd men spydde som en gris efter min dotters födsel då jag fick ryggmärgsbedövning och lustgas. Helt plötsligt är jag vaken! Pigg och kvittrande. Sjukt skön sömn jag hade haft. Operationen var nu visst över.
Så kommer min älskade man kommer gående mot min säng vid uppvaket. Jag vet att jag sa att jag hade drömt om vår stuga! Helt lyrisk. Jag hade överlevt och jag var inte nämnvärt bekymrad över att vara en kroppsdel kort. Bara så lycklig över att han var där, min man, och att jag var vaken. Kirurgen kom förbi och sa att allt hade gått bra. De avlägsnade fem lymfkörtlar men ingen visade på spridning av cancern.
Jag mådde superduper efter operationen. Inget illamående eller någonting. Men hungrig efter att ha fastat sedan dagen innan. Jag rullades in i mitt rum och fick nu äta. Smörgås och juice. Shit så gott landstingets krubb kan vara när man är svältfödd och tacksam över att vara klar med operationen. Där och då var jag en pretty happy girl hur konstigt det än kan låta. Men på riktigt så jävla tacksam.
På kvällen fick jag beställa middag. Valde mellan 4 rätter och tänkte att köttbullar med mos nog måste anses vara minst riskfritt att äta inom Landstinget. Jag måste dock erkänna - maten var sjukt god. På riktigt.