Så en kväll var det dags. Att bita ihop och kliva in i duschen kvällen innan operationsdagen. Att förbereda sig för något så surrealistiskt. Här måste jag ändå poängtera att surrealismen ändå handlade om att jag aldrig känt mig sjuk. Aldrig känt en knöl. Aldrig kunnat ana något som liknar cancer. Bara upplevt en landstingsklädd människa som deklamerat en diagnos som jag inte kunnat förlika mig med. Alls. Bara hört nåt som låtit som antaganden och gissningar - inget konkret. Men jag hade visst fel. Jag släpade mig snällt in i duschen med antiseptiska tvättsvampar. NAVELN var visst viktigt att tvätta. Så, jag tvättade naveln så noga som jag bara kunde. Kliniskt ren. Och håret skrubbades. Sängen skulle vara renbäddad och inga pälsdjur skulle tillåtas ha access. Scary. Men lydig som jag är följde jag instruktionen till punkt och pricka. Dagen innan alltså.